Har tänk fram och tillbaka rätt länge nu och vet inte rikigt vad jag kommer fram till annat än att de är väldigt tråkigt.

Visst förändras alla, men de brukar vara till de bättre många ggr nu är de tyvärr tvärtom. Du fick en ny vän och har förändrats därefter, vi som haft så kul ihop gjort så mycket, visst jag har också förändrats jag har blivit mamma, jag kan inte ligga i en soffa och kolla på film i 2h, jag kan inte umgås ofta och länge. Men när vi väl har umgåtts har de inte kännts så bra, de är nått ivägen och jag kan inte sätta fingret på vad. Din nya vän gillar inte mig så när hon är med är de väldigt konstig stämning. Jag undviker dig inte jag vill bara inte att de blir ännu sämre.

Sen är jag väldigt glad över en annan vän(ner) vid namn Alex (och Tim) som jag/vi umgåtts mer med sen vi fick våra knoddisar. Men de är inte så konstigt, båda har barn båda fattar, men behöver inte ens förklara för den andre vet redan de är bara så bra. Och de är roligt nu när pojkarna börjar få lite mer kontakt med varandra, och bättre kommer de bara bli ju större dem blir. Till sommaren har vi nog fullt upp med å jaga småskitar. De är skönt att vi går så bra ihop som par också, visst gaddar dem ihop sig mot mig ibland men de är väl förståligt vissa gånger, haha! :)

Jag är en ensamvarg samtigigt som jag gillar att träffa folk. De värsta jag vet är skitsnack därav att jag självmant gled ifrån de så kallade tjejgänget, jag orkade bara inte. Om man nu tycker nått så säger man de till personen i fråga och pratar inte massa skit bakom ryggen på denne! Sen jag flyttade till värmland har jag varit lite utav en pojkflicka (fast flickflicka med mina hästar) när jag höll ihop med Alex så va de jag å sen bara killar och de är skönt, för där är de inget skitsnack (jo de förekommer ibland men de är väldigt sällan och de är sånt som personen kan säga till den andre också). Allt bara är så bra när man umgås med killar för dem lever i nuet och orkar inte bry sig om småtjafs som vem som åt en godis av den andre, typ. Och de är skönt att när jag träffar nån av de där gamla gubbarna så kan vi prata som om vi träffades igår även fast de va över 1år sen. Och de är vad jag anser vara en äkta vän, vare sig de går 1dag eller 1år, 1månad eller 3år så är de en äkta vän om de är som vi skulle ha pratat varje dag, de bara flyter på - inget agg eller varför har du inte hört av dig har du glömt mig utan de är precis precis som vanligt. Nu säger jag inte att de bara är killar som är så för de finns en del tjejer som är så också, så missuppfatta mig inte nu.

Och nej jag är inte världens bästa på att höra av mig, men jag kan inte sitta vid telefon jämt och fundera vad den och den gör. Jag har min familj att ta hand om och jag har koll på de jag vill via facebook, bloggar, chattar och så träffar jag en del när jag jobbar. För mig är de viktigaste att veta att mina vänner mår bra och vad jag ser och hör gör dem flesta de, är de någon som varit nere har denne hört av sig och vi har pratat.

Skönt å få skriva av sig lite.

Yepp, nu äter han sin frukost smörgås helt själv, rakt in i munnen. Har undvikit de ett bra tag nu då de blir så kladdigt med smöret men idag kände jag skit samma, de kommer bli ännu kladdigare när han ska äta all sin mat själv. 

Stora killen! <3