Löshoppning en fredagkväll är lika med en mycket bra kväll! 

Yepp idag va de dags för de 3 fläckiga och den grå att löshoppa igen å de gick lika bra som vanligt. Gofy hade lika brottom som vanligt men efter lite knep å trix gick han kanon! Min och den grå fick testa på att hoppa studs för första gången vilket resultera i att min häst har sjukt bra koll på sina ben, jisses! Han hoppa klockrent som vanligt och de värmer mitt hjärta varje gång jag ser vad jag har lyckats få för häst. Frågan för framtiden är bara hur jag ska kunna sitta kvar i hans tvärasvängar (helt fantastiska omhoppningssvängar om en annan bara kan sitta kvar). Den grå hade lite svårare med studsen, han fick nog lite för mycke att tänka på och då är 4 ben för mycke att hålla reda på, men tillslut så trilla poletten ner på den mannen också. Dem är så duktiga allesammans och de är så roligt å se hur roligt de tycker att de är, löshoppning är alldeles för underskattat! Alla hästar borde få löshoppa, de är lösgörande, muskeluppbyggande, hjärngympa och de stärker deras självförtroende och de viktigaste av allt - de är ROLIGT! :)

(Angående rubriken så är jag bäst på att öka mängden bensin, eller nej men öka milavståndet till tom tank. Alltid när jag tar bilen så lyckas jag öka avståndet tills tanken ska va tom med 2-2,5mil och då har jag ändå 6mil fram å tillbaka till stallet. Duktigt tycker jag!)

Natten till idag låg jag bara med ett stort leende och njöt på min kudde, tittandes på min son som somnade så gott på pappas bröstkorg, en pappa som njöt och en liten son njöt, mina underbara - De är vad jag kallar äkta kärlek! En bättre far till mitt barn finns nog inte, han är bäst min karl, han är en underbar pappa - en omtänksam och busig, världens bästa pappa enligt både mig och vår son.

Igår va de fullt ös som vanligt nu för tiden, de ska jagas djur i gå-stolen, de ska krypas till närmsta grej/sak/pryl/möbel som man kan ställa sig upp mot, man ska gå, man ska kasta grejer, man ska undersöka grejer, man ska prata, man ska skrika när hundarna/katterna/mamma/pappa inte lyssnar, man ska dansa när man hör musik (började med de igår) - ja man ska göra allt och lite till. Mat äter man fort så man slipper sitta still för länge och sova göra man inte mer än man behöver även fast man är jättetrött ibland och då är de väl tur att mamma tvingar en och sova en stund. 

De har gått ruskigt fort nu mellan 8-9månader!

Han kan:

"Säga" mamma, pappa, titta, katt, tack-tack. Ibland Dizel, Lea, Bomb. 

Han härmar ljud från leksaker och tv:n.

Han kryper normalt nu, inget fot-hand-huvud.

Han ställer sig upp mot allt(!) och går längs med saker/möbler.

Han går med sin lära-gå-vagn, ostadigt men helt själv.

Han klättrar på allt högt som lågt!

Han dansar till melodier (med start igår 7/4).

Han har stenkoll på sina saker och är medveten om (i princip) allt som händer.

(Han håller på å få sina nedre framtänder).

(Han sover själv i sitt rum).

Han är en liten männsika med STOR personlighet och är absolut ingen bebis längre! Nu ska han "bara" lära sig å gå och fortsätta upptäcka världen. Snart är han stor kör sin A-traktor eller moped med bästa polaren Lucas vid sin sida och jag sitter hemma och oroar mig :)

Ja igår va jag inne på, när Andreas/pappa kom hem myste vi lite i soffan medan prinsen sov en skvätt. Sen åkte jag mot stan för att först göra bort mig en sväng med att tro att jag kunde köpa bröd på maxi (som stänger på lördag varav att dem inte tar hem mer grejer till den butiken=inget bröd) köpte i alla fall lite hundben, katt-kladdmat, gröt, välling, efterrätter och blöjor. Sen rulla jag vidare för att hämta upp min gamla vän Julia för att sedan rulla upp till hästen. Idag va musen inte där och skrämde mig som tur va så jag kunde pusta ut och koncentrera mig. Jag och den fläckiga tog vårpremiären i rundkorallen och kors i taket skötte han sig kanon! Trodde de skulle va lite vårbus med icke, knappt så vi fick till ett bus-bocksprång i galoppen. Kände mig riktigt nöjd på vägen mot stan då hästen skött sig och allt va precis som vanligt igen med min vän, hoppas de håller i sig nu :)

Inatt va vi tre som delade dubbelsängen, vilket va ett bra tag sen vi gjorde (förutom morgonmys då). Prinsen va så arg å hade så ont igårkväll när jag la honom, somnade först men vakna efter någon minut, lyckades få honom att somna igen - sov i sin säng i ungefär 1h sen vakna han igen, så arg å ledsen. Men med lite alvedon och vatten i kombination med att få ligga på pappas bröstkorg och lyssna på hans hjärta och mysa så somnade han efter en stund. Andreas låg och riktigt njöt en bra stund med sin son, sen la vi försiktigt ner honom mellan oss och då va de inte bra om han inte fick ligga riktigt nära, nära mamma och pappa. Så låg vi och njöt en stund innan vi somnade alla tre, så nära varann de bara gick - sådär mysigt som de alltid är på film och ja vet ni de är så i verkligheten också! Kärlek!

Kan man bli lyckligare än vad jag är nu?

Igår när jag va på kursen fick jag ett sms, den nedre högra tanden har äntligen börjat titta fram! Skönt kände jag då han vart så jäkla gnällig och grinig i veckan. Nu väntar vi bara på resten och de dörjer nog inte allt för länge för man skymtar även dem :)

I fredags packa jag ihop min lilla väska för att åka på Ledarskapsutvecklingskurs i Stockholm. Efter att ha kört lite vilse så hitta jag tillslut Lännersta konferensgård, en mysig liten gård precis ovanför vattnet. På kvällen hade vi lite genomgång av helgens schema och så fick vi lära känna varann lite, höll på till halv elva-elva. 

Lördag, frukost vid åtta sen packa in oss i bilarna för att rulla bort till Tollare folkhögskola där vi hade föreläsning hela dagen - å jag säger bara shit vilka bra lärare/föreläsare! Skulle jag veta att de fanns fler sånna lärare skulle jag inte tveka en sekund på att börja plugga igen. Dem prata om FB, SDI, FIRO, UGL och UCL - väldigt intressant och jag tror de flesta av oss ville veta mer! Så förhoppningsvis kanske de blir en fortsättningskurs, hoppas, hoppas! Vid fyra rulla vi tillbaka till Lännersta för mer föreläsning denna gången av våran kursledare, påbörja även ett grupparbete som vi jobbade med under kvällen. Vid nio kände sig min grupp klar och vi fika lite innan vi gick till våra rum.

Sova borta är inte de lättaste, jag har snurrat runt till höger å till vänster, fram å tillbaka, frysit och svettats, hört ljud och tyckt de vart för tyst, ja vad ska man säga - man borde ju njuta av att va borta och kunna få sova ostörd men nej de går lixsom inte. Somnade i alla fall efter tolv bägge kvällarna och sov hyffsat bra ändå. 

Söndag morgon, upp vid åtta för frukost hinner få i mig filen, några smörgåsar och den goda juicen när jag känner att huvudvärken seglar in, går till bilen för att leta efter nå tabletter, känner hur ögat börjar värka (yes migränen kommer!), hittar inga tabeletter alls, skyndar upp till restaurangen igen frågar om nån har en tablett att dela med sig av. Får två migräntaletter av en snäll kurskamrat, plockar undan efter mig och hoppas på de bästa. Går ut i friska luften och sätter mig en stund men de hjälper inte, går till mitt rum - mörklägger och blöter en kall handduk, lägger mig i sängen och försöker slappna av, sen kommer de - de som jag hatar men än nått annat - att spy, fy fan! Spyr och vilar om vartannat, har fler snälla kurskamrater som kommer med migränmedicin och en snäll kursledare som kommer och frågar om jag behöver nått ett antal ggr. Känner hur fan ska jag ta mig hem, men har inte riktigt ork till att bry mig. Vilar och spyr - efter några timmar försöker jag ta några fler tabletter tillsammans med ett glas vatten men de kommer upp efter en 20-30min, men jag tror de hann ge lite effekt för vid ett känner jag att jag måste försöka va med på de sista, släpar in mig i duschen, klär mig och traskar ner till konferenssalen. Sitter en stund vid bordet men känner att de inte går, ser ett luftintag på väggen bakom mig så där bänkar jag mig den sista timmen och de gick rätt bra. Lyckades till och med säga några ord vid vår redovisning av grupparbetet. Efter lite utvärdering är de dags att tacka och åka hemmåt. Enligt mina liftare från Örebro missade jag inget av dagen då föreläsaren inte hade vart speciellt bra så min kropp valde väl rätt dag om vi ska hitta nått positivt med att ha migrän.

Nu är jag hemma efter att ha saknat min son, min man och mina djur. Inatt ska jag sova som en prinsessa igen!