Så nu har vi internet igen, efter knappt 1veckas torka... Hade en väldigt vänligt tekniker här idag på eftermiddagen som trolla och nu fungerar de som de ska, tack.

Den här veckan har ju varit händelserik...

Fredags jobbade jag på bordet på Mastis. Ca 15gäster = mindre roligt men de värsta av allt va att de blev inbrott i Ps. bil. När vakterna kom in och sa att de varit inbrott i en bil så blossa jag upp å trodde de va min bil, den här helgen också! Förra helgen fick jag ett punkterat däck nämligen... Pusta ut för en sekund när jag såg att lilla röd va hel men självklart super tråkigt för P. Tur jag hade Melanie med som gick bredvid bordet då hon fick sköta sig själv medans jag satt i polisbilen och va support. För övrigt första gången i en polisbil och då utan att jag själv gjort något. Hitta även en misshandlad katt innan den natten tog slut. Mindre bra kväll alltså. 

Lördag, med 2timmars sömn i bagaget steg jag upp å hade morgonmys med familjen. Runt lunch kom min kära mamma insladdandes på vägen. Hon va så snäll å kom å höll mig sällskap då min kära man skulle iväg på personaldag kan man väl säga, hockey-mat-fylla. Vet inte riktigt vart dagen tog vägen, timmarna bara for iväg. Medan mamma och prinsen stanna hemma och busa sladda jag upp mot Fläckson, dock i onödan då han låg å sov när jag kom. Han SOV, ställde sig inte ens upp när jag gick in till honom, pluttskrutten. Så jag satt där i boxen en stund å vi mös i varandras sällskap, han fick ne godnatt puss på mulen innan jag smög ut för att inte väcka dem andra hästarna. Sladdade hem och hann knappt sätta mig i fotöljen innan Andreas ringde och ville bli hämtad. Sen tog de en "stund" innan vi kom hem. När jag fått honom i säng (eller ja bäddsoffan) så tog jag å mamma oss en kopp te och åt kvällsmacka medans vi tjata. Tror aldrig min mamma varit vaken så länge som hon va i lördagsnatt, men de va mysigt så de uppskattar jag jättemycke! Söndag, Kalle kom som lovat och koppla på grenröret till tvättmasin, så nu är allt i sin ordning nere i tvättstugan! I övrigt en lugn förmiddag, mamma åkte hem framåt eftermiddagen och vi drog oss in till stan för att fira Andreas kusin som fyllt år. 

I måndags, ja de va mig en intressant dag! Hade en lugn morgon och förmiddag hemma med prinsen. Vid lunch klädde vi oss och vandra bort till Johanna som flyttade hit med sin P och lilla A i lördags. Tog våra barnvagnar och jyckar å gav oss ut i snön på en långis. Skönt å gå å tjata med nån istället för å gå själv som jag brukar. Va väl ute 1½-2timmar i blåsten, inge skönt väder å gå i inte. Hundarna hade skit skoj, Dizel blev så trött så han fick lägga sig och vila lite emellanåt. När vi kommer hem å skiljs åt känner jag att jag har ganska ont i huvudet, tror att de är för att jag inte druckit så mycket vatten jämnfört med vad jag svettats under promenaden. Börjar även flimmra små stjärnor i ögonen, överansträngd? Packar in oss, ger prinsen mat och tar en alvedon. Sätter mig i fotöljen och börjar skaka, som ett jävla asplöv - helt okontrollerat! Känner att de är nått fel, ringer till mekonomen och ber att Andreas ska fixa så nån kommer och tar Theodor. Känner hur de vänder sig i magen, hinner bara ut i köket innan jag börjar spy som en gris. Gråter gör jag nu också. Vinglar in till bästaste Marianne och ber henne komma och ta prinsen tills (som jag trodde) Helena skulle komma. Upp å sätter mig inne på golvet på toaletten, spyr, spyr, spyr. Rotar fram en hink och kryper in i sovrummet, men då vi har sån kant på sängramen kunde jag inte ligga där när jag spydde. Tar mig ner till soffan igen, skakar fryser, ser inget, spyr. Andreas kommer hem, får i princip ingen kontakt med mig. Jag får fram att de nog kanske är bra om han ringer amulansen, sen säger jag inge mer. Jag har ALDRIG mått så dåligt i hela mitt liv. Jag lovar att jag hellre ligger med krystvärkar i ett dygn än å må så där igen! Fy fan! Efter en stund kommer ambulansen, har ingen aning om vad dem gjorde med mig då de va svart för ögonen. De jag vet säkert är att jag totalvägra en tablett i röven, "om du inte vill att jag gör de kan din sambo få göra de" vet jag att den vänliga människan sa. Aldrig i livet att Andreas ska behöva köra upp ett piller i röven på mig, nej tack då mår jag så här en stund till, tänkte jag. Vid de här laget hade tydligen Helena kommit vilket jag inte hade en aning om då. På nått sätt fick dem över mig på båren och in i ambulansen, har inget minne annan än att de va kallt å gjorde så fruktansvärt ont. I ambulansen sa jag att jag frös, frös nå så fruktansvärt. 30grader varmt hade han satt på därinne plus att jag hade massa filtar och va fullt påklädd. Fick värmande dropp, hjälpte inte skaka fortfarande. Han ville inte ge mig nått mot smärtan då dem bara hade morfinsprutor och han inte vilje dölja nått försen jag blivit undersökt i Karlskoga. Har alltid trott att de ska va rätt skönt å åka ambulans, men där hade jag trott fel. De va skummit och hoppigt å allmänt jobbigt, inte alls lika skönt som å åka "rätt" i en bil, eller för all del ligga i bagageutrymmet. Nej fy, de vill jag nog inte göra igen. Väl inne på akuten tog dem massa prover, vet fortfarande inte hur människorna såg ut allt va fortfarande svart. Böna och bad om att få smärtstillande för huvudet men nej dem ville vänta tills jag vart på röntgen. Min jävla kropp bara spydde och spydde, slem, fanns ju fan inget i magen men de fatta den inte inte på hela dagen... Öppna ögonen nån enstaka gång, minns jag rätt va de när jag hörde Andreas röst. Tog mig en snabb kik på läkaren och en sköterska. Vet inte hur länge jag låg på rum 3(?) eller vad dem gjorde, efter ett tag rulla vi ner till röntgen i alla fall. Där fick jag kliva av min säng och lägga mig på en röngenbrits. "Ligg still", ja för de är jävligt lätt när man skakar! Fan! Men jag gjorde mitt bästa och de blev nog ett rätt bra foto på min superhjärna eftersom vi inte behövde ta om. Tillbaka till min säng, mina filtar och mitt dropp! Bad om en till filt när jag kom upp igen, jag har nog aldrig i hela mitt liv frysit så mycket, å jag vet att jag tänkte att sluta för fan skaka för spänner du dig kommer huvudet å explodera. Men de gick ju inte, kroppen lyssna inte på nått. Sluta skaka, sluta frys, sluta spy, sluta göra så in i helvete ont! Stackars min älskade Andreas, jag såg nog inge rolig ut där jag låg och använde spypåse efter spypåse... En gullig sköterska va inne då å då och kolla till mig, jag bad om smärtstillande, men nej dem va tvugna å vänta på svaret från röntgen. Minns att Andreas fråga om de ett par gånger också. Tillslut efter jag vet inte hur länge kom doktorn in och sa att röntgen såg bra ut och att jag skulle få en spruta i stjärtmuskeln som skulle lindra smärtan lite. Sprutan kändes knappt, jag som inbillat mig att de nog skulle göra i alla fall lite ont... Efter ännu ett tag börja de släppa lite. Tillräckligt för att jag skulle kunna öppna ögonen och titta lite på min kära Andreas som satt där på en stol. Den stol han flytta fram och tillbaka runt sängen beroende på vilket håll jag låg åt. Så han skulle kunna sitta och smeka mig på låret. Blir helt tårögd när jag tänker på vilken underbar man jag har! Spy gör jag fortfarande, spyr slem, men mest kvälvningar vilket är de värsta. Varför kan inte kroppen fatta att de inte finns nått att spy å bara sluta? Efter en låååång stund känner jag mig lite bättre. Doktorn kommer in och pratar lite, dem ville gärna ha kvar mig men om de va lättare att slappna av hemma så fick jag åka hem om jag ville. Mot att jag lova att höra av mig om de blev värre igen. Sätter mig upp lite grann i sängen, är kissnödig. Vinglar iväg till toaletten och sen tillbaka, Andreas frågar om jag ska ha dem där "grejerna" på bröstet. Ja tittar ner, jahapp jag hade nog vart kopplad till en hjärtmaskin också. 5st "klisterlappar" satt så fint utplacerade under tröjan, kommer jag icke ihåg. Jag har absolut ingen tidsuppfattning på hur lång tid jag låg hemma innan jag kom in, eller nått därefter. Vet att de va kolsvart när vi kom hem spydde en sista gång när jag klev ut bilen och sen vingla jag upp och la mig i sängen. Dagen efter mådde jag bättre men va helt klart trasig i kroppen. Först nu idag torsdag som jag känner mig lite bättre. Fick med tabletter hem som jag tog under tisdagen, Andreas köpte även med mina gamla migräntabletter så jag har hemma. Fick knapra i mig några igår. Bästaste svärmor Helena hade tagit ledigt från jobbet igår för å ta prinsen medan jag skulle få va hemma och vila, tack!

Så nu inom loppet på bara några dagar har jag suttit i polisbil och åkt ambulans, bara brandbil som fattas! Eller förresten jag har ju åkt polisbil en gång förut, när pappa körde av vägen på Åland, men de gills inte för de va ju inte i Sverige. 

Inte nog med den skiten som va är att mensen har återkommit, hade glömt va jävligt de är! Ont å kladdigt å allmänt skit jobbigt! Ska va gravid fram till klimakteriet tror jag, ja de blir många barn men jag gillar barn så mig gör de inget. Blir alla graviditeter och förlossningar lika lätta som med Theodor ser jag inga som helst bekymmer med mina planer.

Försökte ta lite fina kort på min underbara prins förut men han är "tv-man" så han vrider och vänder och krånglar å knölar för att försöka se tv:n. Stänger man av blir han arg, eftersom han inte får titta måste han i alla fall få höra den enligt honom själv. Kanske fick till nån bild, hann aldrig titta igenom dem förut. I övrigt har vi haft en jätte lugn och mysig dag, lilla familjen minus pappa som jobbat. Imorgon ska vi aktivera oss lite smått och på kvällen ska jag packa så allt är klart inför lördag då jag, Sofia, Jana och Hermann drar till Stockholm. Är dock fortfarande lite sur då en bekant fråga mig i fredags om jag ville ha VIP-biljetter till showen å då ingick mat, övernattning, backstage osv. Ja men fråga gärna när jag köpt jävla skit biljetter långt upp så man troligtvis behöver kikare för att se hästarn. Ah! Men som han sa så kommer dem troligtvis sponsra nästa år också så vi får ta de då. Snällt å fråga men de ganger lite att man skaffat sig andra...

Ja som ni fattat om ni orkat läsa all skit jag skrivit av mig så va de ett ganska buttert inlägg. Så jag ska glädja er med att jag är glad egentligen! :)

Funderade på en sak förut idag, varför röker typ 98% av alla lastbilschauförer?

Så nu finns de så de blir över. För er flesta väldigt ointressanta videoklipp, men guld värt för mig. Mitt nästa projekt är att försöka få med på film när han skrattar, inte så lätt då han oftast slutar när kameran kommer fram.

Nu ska jag sova (inte så sent än), duktiga jag! 

Vi tar filmerna när vi ändå är på gång!

Gåstolen 27/10

Blyg för kameran 1/11

Arg liten man äter gröt 1/11

Lång film (och jag vet inte vad som händer) 2/11

Morgonbus å kräks 4/11

Arg man i gåstol 4/11

Äta gröt med mormor, sätta sked i halsen 8/11

Glad man äter gröt 11/11

Vart vi än går lyckas Dizel alltid hitta "pinne".

Är den inte lång å smal är den tjock å kort.

Finn 1fel

Dizel överlycklig att de finns snö, ni ser varför.

(Från idag, torsdag)

Tarragon har inte haft sadel på länge

(2/11)

Nu ni, här kommer de!

__________________________________________________

          (håller handen med Malte)

Babycafé 27/10.

 (Första gången på babycafé, och nej jag å Alex matcha inte kläderna).

Fr vä. Malte (född 9/7), Theodor (6/7) och Lucas (31/8)

__________________________________________________

Babycafé  3/11.

(i rosa tvillingen Stina, i grönt tvillingen Theo, födda 12/7)

__________________________________________________

Babycafé 10/10.

__________________________________________________

Första och tredje gången han äter gröt.

(Fr vä. 30/10 och 1/11)

__________________________________________________

På väg till stallet, sover som vanligt...

(27/10)

__________________________________________________

Myser i fotöljen med nya dreggelhakisen.

(1/11)

__________________________________________________

Ja vi somna...

(2/11)

__________________________________________________

(4/11)

__________________________________________________

Låna pappas mössa

(6/11)

__________________________________________________

Kvällsmys med mormor

(8/11)

__________________________________________________

Total däcka när vi skulle ut på prommenad

(9/11)

4maskiner tvätt, hängning och vikning har jag kommit på vart min sladd till telefon är! Så i skrivande stund håller jag på å laddar över bilder och filmer! "Bara" två veckor gamla kort där i...

Får se om jag hinner ladda upp dem ikväll (skulle ju försöka somna tidigt) eller om jag gör de imorgon. Men ni är på g i alla fall! :D

Ja då va de torsdag igen, idag har vi inte gjort nånting vettigt, åh gu så skönt! Va ute och plusa snö på eftermiddan, Dizel va mer vit än svart, såg ut som snömannen de gånger han kom upp från diket/skogen. Iza hade lite kämpigt med snö mellan trampdynorna så fick hjälpa henne några gånger, nackdelen med colliepäls. Jag va nog mest svett när vi kom hem, dra vagn i ca 15cm snö är inte de lättaste, phu! Kommer va som pippi långstrump när vintern över.. Nu har jag äntligen fått mat i magen och prinsen har somnat för natten, Andreas ligger och kollar på lyxfällan medans jag sitter och glyser igenom alla "viktiga" sidor här på internet. Har jag de avklarat är de bara slå igen dem små bruna när jag lägger mig i sängen.

Igår va de babycafé som vanligt, innan vi kom iväg till stan fick jag skotta ut oss då vi va in plogade. Kom in till stan runt halv 3, va ganska många bebisar på caféet för en gångs skull. Theodor och Lucas låg och höll hand i pölen innan jag fick för mig att gå ner å väga och mäta lillprinsen. Då bröt helvetet lös och hand stor tjöt, inte lätt å föra en disskusion med vår bvc-sköterska då inte, när han fick ligga och kolla på hästarna blev de lite bättre. 76XXg och 64cm lång är han nu, växer så de knakar den mannen! När vi kom ut från Kerstin och skulle gå in på caféet igen va de stängt. Gick in och lånade micron så lilleman fick mat innan vi gick ett varv på stan. Va på Mazzarin och sen gick vi och fikade på Pause. Sen skulle Alex iväg och träna så vi skiljdes åt vid bilen och vi åkte till Mekonomen. Åt saffranskrans i väntan på att Andreas skulle sluta. Sen bytte vi bil och jag åkte till stallet. Kasta ut Fläckson i hagen igen så han fick sova ute med pappa Gabbe och Zan. Sen bar de av hem. Satt med inbjudningskorten till dopet så imorgon läggs dem på lådan! 

Imorgon ska jag jobba likaså lördag. 

Tur min mamma har koll, i förra inlägget skrev jag i min sinnesförvirring att Johanna och Peters lilla bebis hette Jonathan men de gör han såklart INTE han heter ju Alexander! Sorry!