Någon lång detaljerad förlossningsberättelse blir de inte då jag inte fatta att de var något på gång försten dem undersökte mig och jag var öppen 5cm… Detta är vad som hände under våra dagar på BB, instängda och hemlängtande.

2010-07-05 Måndag

Vaknar runt kl. 05 för att som vanligt gå och kissa, känner att trosorna är blöta och att jag va lite fuktig upp på ryggen, ser en pöl i sängen ca 20x20cm. Går och kissar och hämtar en handduk att lägga i sängen, väcker Andreas och säger att vattnet eller nått eventuellt har gått, tänker inte mer på de utan somnar om.

Vakar igen runt kl. 11.30 gosar lite med Lea, Andreas ringer och är orolig och vill att jag kontaktar BM, ringer till källan och lämnar meddelande på telefonsvararen, klär mig  och åker in till stan för att göra Andreas sällskap på lunchen. BM Marie ringer upp och säger att jag ska ringa förlossningen då de lät som en eventuell vattenavgång. Ringer förlossningen i Karlskoga och berättar vad som hänt, vi kommer överens om att avvakta till kl.15 för att eventuellt komma in på en kontroll, om de börjar rinna vatten innan dess skulle vi höra av oss. Allt är lugnt och jag ringer till förlossningen igen strax efter kl. 15, då inte rört på sig i magen på hela dagen vill dem ha in mig på kontroll. Ringer Andreas som får åka från jobbet, jag slänger ihop ”BB-väskan” så länge (lite bebiskläder, filtar, ett täcke, lite blöjor) och hämtar babyskyddet till bilen. Vi beger oss mot Karlskoga och dem tar in oss för att ta en CTG-kurva, när jag ligger där börjar jag få sammandragningar/värkar, kände knappt av dem. Har sammandragningar/värkar ca 1h. Efter ca 1 ½h får jag träffa läkaren för en undersökning, ”Oj, kolla här” säger hon till undersköterskan Sofie, jag var öppen ca 5cm och hinnan var sprängfärdig. De råder lite panik om dem ska sätta mig i ambulans och skicka mig akut till Örebro (eftersom jag bara var v.35+6 och sjukhuset är ”för litet” för såna patienter) men då läkaren anser att hinnan lika gärna kan spricka i ambulansen bestäms de att dem lägger in oss och om han föds innan midnatt får vi åka över till Örebro efter förlossningen. Under kvällen/natten händer ingenting, jag ställer in mig på att vi får åka hem nästkommande morgon.

2010-07-06 Tisdag

På morgonen/f.m. undersöker barnmorskan Inger mig och jag har öppnat mig ytterligare några centimetrar, är nu öppen ca 7-8cm, får på mig CTG’n igen för att se om de är aktivitet i livmodern, har några små oregelbundna sammandragningar. Eftersom ingenting händer bestämmer dem sig för att gå in och spräcka hinnan, kl. 12.56 spräcks hinnan och vi skulle nu se om det blev aktivitet i livmodern eller om dem skulle få sätta dropp. Runt kl. 13.30 börjar sammandragningarna göra ont, för att sedan göra skitont. Jag får lustgas och allt går väldigt fort innan värkarna är brutala, jag ligger och skriker som en stucken gris i gasmasken och snurrar runt i sängen. Inger hämtar undersköterskan Carola och dem gör sig i ordning för förlossning. De gör ont, SKIT ont, jag skriker och gormar, svär och snurrar runt i sängen, Inger får fatt i min högerfot och börjar massera på en punkt strax ovanför hälen och gud så skönt de va! Jag kommer av mig lite i snurrandet och får upp vänsterbenet i stödet på sängen, nu trycker de på rejält. Jag skriker och pressar för kung och fosterland, tror aldrig att de kommer att gå, skriker de ena och de tredje och fjärde å femte… De känns som de går en evighet, de går inte, de går inte, de går inte, tillslut känner jag hur han slinker ur mig och hör sen lilleman skrika. Medans dem torkar rent honom återfår jag min hjärna efter all lustgas och får sen upp världens sötaste underbaraste lilla krabat på bröstet, lycka!

Så hur lång tid tog nu detta?

Jo dem spräckte hinnan kl.12.56, runt kl.13.30 börjar värkarna göra ont, kl.14.06 är världens underbaraste pojk född.  De gick fort och de gjorde ont, jag befarande att hela jag hade gått sönder, men inte ett enda stygn skulle behövas jag va inte minsta lilla sprucken. Hade en liten retning på slidväggen som svider lite när jag kissar men annars är allt som de ska. Vilket jag är oerhörd tacksam över så här efteråt.

Fyra veckor förtidigt kom lilla Theodor, 46cm lång, 2935g och med ett huvudomfång på 33cm. Fullt med mörkt hår på huvudet efter sin mor och så oerhört söt! ”BB’s stora lilla bebis(charmtroll)”.

Sen ligger jag i sängen med det underbaraste på bröstkorgen, min otroligt underbara älskade Andreas bredvid mig och bara njuter. Vi får in grattisbrickan och fikar och njuter av att vi nu fått ett underverk i familjen.

Flyttar till BB

Runt kl.17 när han blivit vägd och mätt flyttar vi över till BB där vi njuter i rum 27 fram till kl.22 ungefär då BM Birgitta kommer in och säger att de är så fullt på avdelningen så Andreas inte kan sova kvar, vi njuter av familjelyckan en stund till och runt kl.23 åker pappa hemmåt. Jag ligger och njuter av denna underbara lilla varelse som ligger på min bröstkorg hela natten. Strax efter kl. 01 får vi in en granne vars bebis skriker konstant hela natten, jag får mig inte mycket sömn…

2010-07-07 Onsdag

Jag tröttnar på grannens skrikande bebis runt kl.07 och går ut och lägger mig i soffan i ”matsalen”/sällskapsrummet, pappa Andreas kommer runt kl.07.30 och vi njuter av det lilla undret tillsammans, jag lyckas slumra till och låg tydligen och snarka en kort stund. Vi äter frukost och sen blir vi avbrutna av att barnläkaren ska undersöka prinsen. Allt ser bra ut, han är något gul och har lite vätska i pungen. Vi njuter av familjelyckan under dagen och Andreas åker hemåt framåt e.m han kommer dock tillbaka och pussar på oss på kvällen. Vid kl.23.30 pussar pappa natten och åker hem. Denna natt fick vi ingen granne men inte kunde jag sova för de, jag hade ju ett underverk att titta på. Och man är så rädd att man ska snurra runt i sängen å mosa den lilla. Lyckades dock småslumra lite mot morgonkvisten…

2010-07-08 Torsdag

Dagen vi hoppas på att få komma hem…  Men icke barnläkaren ville att vi stanna tills morgonen därpå i alla fall. Pappa kom runt lunch med sjukling Dizel i bagaget, vi byts av så pappa får lite egen far och son tid medans jag vankar ut till bilen och möter en svart överlycklig hund med stor krage om halsen, efter att jag rakat svansen inser jag att jag måste åka till veterinären med honom. Går in och kollar så de är okej att Andreas stannar med underverket och beger mig till veterinären. Ca 1½h senare med antibiotika till hunden och en Labansnutt till Theodor kliver jag in på rum 27 där en stolt pappa och en trött pojk ligger i sängen. Vi myser en stund innan jag skickar hem Andreas med sjuklingen. Lilla underverket bara sover å sover, äter knappt något och jag blir lite orolig och ber personalen kolla honom.  BM som underdagen tyckt att vi inte skulle ge ersättning för att brösten skulle komma igång hade lett (enligt min åsikt) till att avföringen avstannat vilket resultera i en gulnande, trött bebis. Kvälls BM tycker som jag att vi ska börja med ersättningen igen, men de är lite försent så kl. 23 kommer dem med sollampan… Usch va jag tyckte synd om honom där han låg med ögonbindel alldeles ensam under lampan. Sov inte många minuter den här natten heller.

2010-07-09 Fredag

Under nattamningen hade vi råkat slumra till en sväng å lilleman ville inte tillbaka under lampan när vi vakna. Kl.06.40 fick jag tillslut en arg liten bebis att sova. Nu kände jag hur otroligt trött jag va... Ställde alarm på kl.07.30 men blev väckt av sköterskan Linnea som kom in vid kl.07.20 och hämta lilleman för ett nytt blodprov. Vi matade och myste lite innan han fick sola igen. BM kom in efter en stund och sa att hans värde hade gått ned till 284 vilket va bra, han va nu under solvärdet men vi beslöt att sola i förebyggande syfte under dagen. Efter frukost kom barnläkaren och gjorde andra undersökningen, allt såg bra ut. Hon tyckte dock vi skulle vara kvar till morgondagen innan hemgång. Så idag har vi solat, ätit, myst med pappa en sväng och nu ligger vi och räknar ned timmarna tills imorgon när vi äntligen ska få åka hem! Planen är att vi tar ett blodprov innan frukost äter sedan i lugn och ro, hoppas på att vi får ett bra provsvar och att pappa får hämta oss runt kl.10 för att åka bort till Leklådan och inhandla parasoll, regnskydd, mobil till vagnen och ett spjälsängsskydd innan vi åker hem. Sen blir de mysdag och på söndag kommer mormor å P-a på besök. Farmor, farfar och farbror Joakim kommer nog också en sväng, alla andra får vänta. På måndag måste vi in till försäkringskassan och så ska nog en mycket stolt pappa visa upp prinsen på jobbet, sen får vi se hur veckan utvecklas…

2010-07-10 Lördag

Under natten kände jag på mig att de var något på gång… Lilleman vakna runt kl.07.30 och jag gick å hämta BM för att fråga när dem skulle ta proverna. Efter frukost fick jag tillbaka min lilla och vi ammade och sen somnade han på min bröstkorg, jag somna också å sov kanske 1h. Blir väckt av sköterskan Sofie som kommer och säger att hans värde har höjts igen och att vi blir kvar. Andreas kommer och dem säger att han eventuellt ska ligga med dubbla lampor, vi skulle vänta på att barnläkaren kom kl.10.00 Klockan rann iväg och vi fick ingen information om något, vid kl.10.40 går Andreas och frågar om han ska sola med dubbla lampor och får då svaret att ”Nej han har inte så höga värden” sen inget mer. Sen dess har vi inte fått någon information om hur dagen ser ut, vet att hans värde låg på 298 imorse men de är allt, ingen vet något om man frågar dem. Doktorn som skulle komma kl.10 såg vi aldrig röken av. Kombinationen av sömnbrist och personalens velande börjar göra mig riktigt irriterad. Information kan vara bra att ge, eller ta reda på kan jag känna. Ett svar som är ”nej jag vet inte hur de ser ut framöver, dem brukar ju sola ett dygn å så tar man prover sen men jag vet inte hur de ser ut för er…” Suck. Sen nästa grej, vi har velat ha ett familjerum sen vi kom hit men då dem varit upptagna har dem sagt att vi får vänta tills de blir något ledigt, bägge rummen har varit lediga men har vi fått något, nej. Har personalen för mycket att göra, är dem underbemannade eller har dem för dålig kunskap och testar sig fram?  De är ju ingen idé att fråga för dem kan inte ge ett vettigt svar ändå.

Dagen har gått rätt fort idag, som vanligt händer de inte allt för mkt… Pluttskrutten tappade navelbiten under e.m så nu väntar vi på att de ska läka ihop till en liten söt navel.

2010-07-11 Söndag

Vid inskrivningen i måndags vägde jag 83kg, var nyss bort och vägde mig och vågen visade 78,5kg (minus lite kläder så 78kg kanske). Alltså är jag bara ca 2-2,5kg ifrån min normala vikt.

Natten har varit lugn som vanligt, han sover, solar å pratar lite ibland. Jag har nog lyckats sova kanske 2h sammanlagt under natten/f.m. Imorse tog dem nytt blodprov samt vägde honom, han hade gått upp ca 40g sen igår och gulsotsvärdet hade sjunkit rejält. Så nu ska han sola fram till kl.17.00 för att sen ta ett nytt test och visar de sig att han inte höjt sig får vi nog åka hem! Jag vågar inte hoppas för mycket men jag skulle bli otroligt lycklig om vi får åka hem, hem till Andreas å dem små djuren. Tänk om vi får gå första promenaden med vagnen ikväll!

Min rygg och rumpa tar död på min kropp, att ligga ner/halvsitta i en säng i nästan 1vecka tar på kroppen. Bad Andras ta med spikmattan när han kommer om någon timme. Får vi vara kvar ytterligare vill jag kunna slappna av och få lite annan smärta. Blev nyss ner bajsad av bajsmannen, prutt sa de när vi bytte bajsblöja och ut kom ett skott av bajs som mestadels landade på skötbordet men jag fick lite på högerhanden också. Tror han planerade de så…  

Vad som hände sen va att vi fick åka hem men blev inskrivna på återkontrollen, vilket resulterade i att jag bröt ihop för en sekund. Men vi va tvugna å tänka på hans bästa så de blev solning igen å återigen ingen sömn för min del. De är jobbigt att se sitt barn med ögonbindel tvingas ligga under sollampa med underläppen som putar ut för att han inte får komma upp, jag får fortfarande en klump i magen när jag tittar på korten från solningen. Men den jobbiga tiden är över och vi njuter av varanndra hela dagarna. Jag orkade inte skriva om vad som hände dem resterande dagarna med nu vet ni i alla fall vad som hände dem första dagarna i prinsens liv.