Idag är jag lycklig!

Åkte till stallet för att försöka få min ponny å gå framåt med mig på ryggen.
3e gången gillt, de ligger nog nått i de!
1a gången ledde Gunnel oss i ridhuset,
2a gången va han åsna och vägra gå framåt - jag gav upp efter 30min.
Idag = 3e gången va han lika skeptisk som sist, men med lite hjälp av ett litet spö på rumpan trilla poletten ner och han fatta att han skulle gå fram med mig på ryggen utan att nån leder honom. Efter några gånger behövdes inte spöt nå mer. Han har äckligt bra balans, inge unghäst vingel här inte. Han har lite svårt med skänkeln och handen, men de är inte ett dugg konstigt eftersom de i princip va första gången idag. Men med hjälp av rösten kunde vi svänga, öka, sakta, göra halt, trava och skritta. Och med lite övning så sitter nog skänkeln och handen inom kort! Hans trav, vad ska man säga de va som att sitta på Kanel igen, så likt - så läskigt - så underbart! Att sitta ner va som att skumpa runt på en duktig dressyrhäst, bara å njuta och glida me. Vi skritta och trava, träna halter och igångsättningar och jag har bara en sak att säga - han är underbar! Han kommer bli en underbar häst att rida, så arbetsvillig och glad, öronen framåt hela tiden, vi va nog som en lysande lyckoboll inne i ridhuset! 

Så efter dagens ridpass har han blivit häst - i alla fall i huvudet nu är de bara kroppen som ska växa till sig lite. Efter sommaren kan jag nog kalla honom häst häst. Mitt hjärta!