Ja nu på kvällen blev jag väldigt negativ, arg och irriterad. Andreas har fått spydiga svar, hundarna har fått skäll och mamma fick sig väl en repa över telefon också, vet inte vad som hände. Har inte haft nån jättebra dag så de tog nog ut sig nu på kvällen. Allt har retat mig sen jag åkte från stallet. Vantjävel trillar i snön när jag har fullt i bägge händerna, när jag tar upp den trillar matvaror ur påsen, när jag kommit in och ska plocka upp tappar jag nå rothelvete i golvet, när jag är klar med Andreas mat och Theodors puréer och gör min mat glömmer jag sätta på ugnen, jippi när klockan nästan är tolv. Bara vänta. När maten väl är klar, har jag ju glömt å salta helvetet, snälla retas liiiite mer, tack.Tråkigt att andra än en själv som ska få ut fört bara, men de vet att jag älskar dem fast ja är en bitch ibland. Ens djur avspeglar ju en själv så de är nog därför min lilla Lea är sån BITCH å då menar jag verkligen med stora bokstäver, för den donnan är som hon är (inte att leka med), världens underbaraste så länge de är på hennes villkor och hon kan ge dem mest dödande blickarna om de inte är på hennes villkor (inte så att hon attackerar och äter upp en utan hon är psykisk), min lilla älskade.

Jag har ont, så otroligt ont i rygg och nacke, jag kan knappt sova på nätterna, därför jag är uppe nu. Går jag upp och lägger mig och slappnar av kommer jag känna av de ännu mer. Har haft min värmedyna i sängen i ca 2veckor å visst de blir lite bättre men inte bra. Andreas ska ringa till sin massör imorgon och fråga om han kan knåda mig, blir inte de bra får jag gå till en knäckare igen alternativt bli gravid igen så kroppen blir lite mer rörlig, om den nu blir de? Den blir ju rörlig för att kroppen ska kunna "öppna" upp sig när barnet börjar ta plats, den luckrar upp sig och har sig, men de kanske bara är så för första barnet, när andra kommer är ju allt redan gjort. Hmm de där tål å kollas upp.

Jag har under tiden jag väntade på min mat i ugnen gjort en check-lista inför husvisningen i alla fall, tror jag fick med allt viktigt. Som jag sa till Andreas förut så kommer de säkert va ett jävla skithus med min tur och bara för att de skulle passa oss så perfekt nu, som mellanting mellan vårt lilla radhus och stora gård på landet. Tänk när man har sin gård, med hästarna hemma, egen ridbana och korall, Andreas har sitt garage, djuren kan springa fritt och Theodor och dem andra två(?) kan busa överallt, tänk vilka drömmar. På tal om drömmar har jag drömt konstig i några veckor nu, brukar göra de när jag har mycke i huvudet, allt jag inte hinner tänka igenom i vaket tillstånd kommer i drömmarnas värld, vissa mer konstiga än dem andra. Inga mardrömmar eller nått sånt bara konstiga rent allmänt. Om nu bara de här hushelvetet kunde va bra så skulle allt kännas bättre, hundarna skulle få mer plats, vi skulle få mer plats, Andreas skulle få garage, jag skulle få några fler rum att fylla med skit (Andreas ord) ja de skulle bli bra. Vi har de kanon nu också och vi trivs jättebra men de är lite litet. Men som sagt med min tur... Nu ska jag sluta va negativ för imorgon är de en ny dag och då ska jag va glad, jätteglad! Nu när jag har fått spy ur mig en del känns de redan lite bättre. Har inga större planer för morgondagen, vi tar den som den kommer prinsen jag och djuren. Tänkte bestämma en tid med min vän M nån dag också, eftersom jag alltid lyckas åka dit när hon inte är hemma, har inte träffats sen Jonathan va plutt och de kan jag tänka mig att han inte är längre. Nu sängen.

Första måndagen.

Har bestämt mig för att rida på plutten den här månaden om allt går som de ska. Måndagar är en bestämd dag vi ska hänga/klänga/ev. rida. Så idag första måndagen på året tog jag med sadel, träns och klädde på plutten och vandra ner till ridhuset. Vi hade lite tur att "dem läskiga" grejerna inte va undanplockade så vi kunde leka lite med dem också. Läskiga är allt annat än va dem är, enligt Tarragon själv. Stora presenningen, sopsäcken med pantburkar, stora tunnan, flaggan, bron och julgranen lekte vi med. Jag blir lika imponerad av min älskade häst varje gång vi håller på, han reagerar inte på nått, de kvittar om de är nått nygammalt eller nått nytt, nått som prasslar, skramlar, låter konstigt, kommer bakifrån, under/mellan benen, ligger på ryggen/halsen/huvudet, han bara är lugnet själv. Flaggan va ny för idag, en stor vit flagga som jag vifta runt hej vilt med, drog över kroppen, la över huvudet ja allt jag kom på och han bara stod. Som vanligt snodde han julgranen så han fick lite skäll, men måste medge attt de ser lite roligt ut när han går runt med en stor plastgran i munnen...  Hängde å klängde i sadeln gjorde jag också, han står fortfarande som ett ljus, tänkte hoppa upp men så fick jag en magkänsla av att de inte va rätt dag, tror inte han hade gjort ett dugg men han va så otroligt duktig med miljöträningen så jag nöjde mig så, har inge bråttom så jag känner inte att jag behöver stressa. Jag tycker de är bättre att skynda långsamt även om de går bra, spär man bara på mer å mer å mer så kommer ofta ett bakslag och de klarar jag mig bra utan. Snodde även med Sofias mätsticka och mätte min plutt, 148cm manke och 152cm rumpa, så de går åt rätt håll, snart är han ingen ponny längre. När jag kände mig nöjd vandra vi upp till stallet igen, han fick mat medan jag fixa insläppet, när allt va klart (trodde jag) pussa vi natten och jag rulla mot stan. Väl här hemma sen fick jag sms att jag glömt fylla upp vatten till 2hagar, suck. Ja jag har nog kanske lite för mycke i mitt huvud just nu.