Natten till idag låg jag bara med ett stort leende och njöt på min kudde, tittandes på min son som somnade så gott på pappas bröstkorg, en pappa som njöt och en liten son njöt, mina underbara - De är vad jag kallar äkta kärlek! En bättre far till mitt barn finns nog inte, han är bäst min karl, han är en underbar pappa - en omtänksam och busig, världens bästa pappa enligt både mig och vår son.

Igår va de fullt ös som vanligt nu för tiden, de ska jagas djur i gå-stolen, de ska krypas till närmsta grej/sak/pryl/möbel som man kan ställa sig upp mot, man ska gå, man ska kasta grejer, man ska undersöka grejer, man ska prata, man ska skrika när hundarna/katterna/mamma/pappa inte lyssnar, man ska dansa när man hör musik (började med de igår) - ja man ska göra allt och lite till. Mat äter man fort så man slipper sitta still för länge och sova göra man inte mer än man behöver även fast man är jättetrött ibland och då är de väl tur att mamma tvingar en och sova en stund. 

De har gått ruskigt fort nu mellan 8-9månader!

Han kan:

"Säga" mamma, pappa, titta, katt, tack-tack. Ibland Dizel, Lea, Bomb. 

Han härmar ljud från leksaker och tv:n.

Han kryper normalt nu, inget fot-hand-huvud.

Han ställer sig upp mot allt(!) och går längs med saker/möbler.

Han går med sin lära-gå-vagn, ostadigt men helt själv.

Han klättrar på allt högt som lågt!

Han dansar till melodier (med start igår 7/4).

Han har stenkoll på sina saker och är medveten om (i princip) allt som händer.

(Han håller på å få sina nedre framtänder).

(Han sover själv i sitt rum).

Han är en liten männsika med STOR personlighet och är absolut ingen bebis längre! Nu ska han "bara" lära sig å gå och fortsätta upptäcka världen. Snart är han stor kör sin A-traktor eller moped med bästa polaren Lucas vid sin sida och jag sitter hemma och oroar mig :)

Ja igår va jag inne på, när Andreas/pappa kom hem myste vi lite i soffan medan prinsen sov en skvätt. Sen åkte jag mot stan för att först göra bort mig en sväng med att tro att jag kunde köpa bröd på maxi (som stänger på lördag varav att dem inte tar hem mer grejer till den butiken=inget bröd) köpte i alla fall lite hundben, katt-kladdmat, gröt, välling, efterrätter och blöjor. Sen rulla jag vidare för att hämta upp min gamla vän Julia för att sedan rulla upp till hästen. Idag va musen inte där och skrämde mig som tur va så jag kunde pusta ut och koncentrera mig. Jag och den fläckiga tog vårpremiären i rundkorallen och kors i taket skötte han sig kanon! Trodde de skulle va lite vårbus med icke, knappt så vi fick till ett bus-bocksprång i galoppen. Kände mig riktigt nöjd på vägen mot stan då hästen skött sig och allt va precis som vanligt igen med min vän, hoppas de håller i sig nu :)

Inatt va vi tre som delade dubbelsängen, vilket va ett bra tag sen vi gjorde (förutom morgonmys då). Prinsen va så arg å hade så ont igårkväll när jag la honom, somnade först men vakna efter någon minut, lyckades få honom att somna igen - sov i sin säng i ungefär 1h sen vakna han igen, så arg å ledsen. Men med lite alvedon och vatten i kombination med att få ligga på pappas bröstkorg och lyssna på hans hjärta och mysa så somnade han efter en stund. Andreas låg och riktigt njöt en bra stund med sin son, sen la vi försiktigt ner honom mellan oss och då va de inte bra om han inte fick ligga riktigt nära, nära mamma och pappa. Så låg vi och njöt en stund innan vi somnade alla tre, så nära varann de bara gick - sådär mysigt som de alltid är på film och ja vet ni de är så i verkligheten också! Kärlek!

Kan man bli lyckligare än vad jag är nu?

Igår när jag va på kursen fick jag ett sms, den nedre högra tanden har äntligen börjat titta fram! Skönt kände jag då han vart så jäkla gnällig och grinig i veckan. Nu väntar vi bara på resten och de dörjer nog inte allt för länge för man skymtar även dem :)

I fredags packa jag ihop min lilla väska för att åka på Ledarskapsutvecklingskurs i Stockholm. Efter att ha kört lite vilse så hitta jag tillslut Lännersta konferensgård, en mysig liten gård precis ovanför vattnet. På kvällen hade vi lite genomgång av helgens schema och så fick vi lära känna varann lite, höll på till halv elva-elva. 

Lördag, frukost vid åtta sen packa in oss i bilarna för att rulla bort till Tollare folkhögskola där vi hade föreläsning hela dagen - å jag säger bara shit vilka bra lärare/föreläsare! Skulle jag veta att de fanns fler sånna lärare skulle jag inte tveka en sekund på att börja plugga igen. Dem prata om FB, SDI, FIRO, UGL och UCL - väldigt intressant och jag tror de flesta av oss ville veta mer! Så förhoppningsvis kanske de blir en fortsättningskurs, hoppas, hoppas! Vid fyra rulla vi tillbaka till Lännersta för mer föreläsning denna gången av våran kursledare, påbörja även ett grupparbete som vi jobbade med under kvällen. Vid nio kände sig min grupp klar och vi fika lite innan vi gick till våra rum.

Sova borta är inte de lättaste, jag har snurrat runt till höger å till vänster, fram å tillbaka, frysit och svettats, hört ljud och tyckt de vart för tyst, ja vad ska man säga - man borde ju njuta av att va borta och kunna få sova ostörd men nej de går lixsom inte. Somnade i alla fall efter tolv bägge kvällarna och sov hyffsat bra ändå. 

Söndag morgon, upp vid åtta för frukost hinner få i mig filen, några smörgåsar och den goda juicen när jag känner att huvudvärken seglar in, går till bilen för att leta efter nå tabletter, känner hur ögat börjar värka (yes migränen kommer!), hittar inga tabeletter alls, skyndar upp till restaurangen igen frågar om nån har en tablett att dela med sig av. Får två migräntaletter av en snäll kurskamrat, plockar undan efter mig och hoppas på de bästa. Går ut i friska luften och sätter mig en stund men de hjälper inte, går till mitt rum - mörklägger och blöter en kall handduk, lägger mig i sängen och försöker slappna av, sen kommer de - de som jag hatar men än nått annat - att spy, fy fan! Spyr och vilar om vartannat, har fler snälla kurskamrater som kommer med migränmedicin och en snäll kursledare som kommer och frågar om jag behöver nått ett antal ggr. Känner hur fan ska jag ta mig hem, men har inte riktigt ork till att bry mig. Vilar och spyr - efter några timmar försöker jag ta några fler tabletter tillsammans med ett glas vatten men de kommer upp efter en 20-30min, men jag tror de hann ge lite effekt för vid ett känner jag att jag måste försöka va med på de sista, släpar in mig i duschen, klär mig och traskar ner till konferenssalen. Sitter en stund vid bordet men känner att de inte går, ser ett luftintag på väggen bakom mig så där bänkar jag mig den sista timmen och de gick rätt bra. Lyckades till och med säga några ord vid vår redovisning av grupparbetet. Efter lite utvärdering är de dags att tacka och åka hemmåt. Enligt mina liftare från Örebro missade jag inget av dagen då föreläsaren inte hade vart speciellt bra så min kropp valde väl rätt dag om vi ska hitta nått positivt med att ha migrän.

Nu är jag hemma efter att ha saknat min son, min man och mina djur. Inatt ska jag sova som en prinsessa igen!

I lördagsnatt hade vi premiär i "nya" rummet. Vi har nu flyttat ut och prinsen har fått sitt egna rum. Premiärnatten va inte helt ensam då mormor hade äran att få sova inne hos prinsen, och snäll som han är väckte han mormor vid kl.6, eller ja kl.7 sommartid, på söndagsmorgonen. Natten gick bra och han verkar ha sovit kanon.

Första natten helt själv blev natten till måndagen och den gick kanon den också, nästan så han verka mer utvilad nu när han nu slipper bli störd av mitt snurrade (och ibland snarkande) och Andreas hosta och snarkningar. Samtidigt som han är trygg med att vi kommer på 10sek ifall han vaknar. Vi har ju inte mer än 2meter mellan våra sovrumsdörrar så de känns tryggt för oss att veta att vi hör honom lika bra som om vi skulle ha legat i samma rum. Han är stor nu prinsen, vår kärlek! <3

Konstigt hur en snart 9månaders liten kille kan ha så otroligt låååååånga armar...

Idag är de söndag och ännu en vecka har gått, vilket betyder att prinsen är en vecka äldre, precis som alla andra i de här hushållet. 

Mamma/mormor kom igår fm och prinsen va till en början lite blyg med sen när han förstod att de va mormor så va allt som vanligt igen. Man skulle kunna tro att prinsen fyllde år så mkt grejer som han fick! Vi fika lite innan vi begav oss till kd. Vi va inne på hööks en sväng och handla grimma, grimmskaft, benlindor och täckte till Tarragon och en gummikarda till Dizel, sen drog vi vidare till IKEA där vi hittade en hylla och en matta till prinsen och även hörnskydd till vardagsrumsbordet, vi passa även på att äta när prinsen åt. Mamma/mormor och prinsen lekte lite på barnavdelningen i rutschkanan medans jag prata i telefon, som förövrigt ringde typ 10ggr under den stunden vi va på IKEA. Efter att vi packat in grejerna i bilen promenera mamma/mormor och prinsen bort till bergvik (så att prinsen skulle somna i vagnen) och jag åkte efter med bilen. Väl där inne strosa vi runt i lite klädbutiker och hitta ungefär inget av värde - jag svor åt alla fula 1800-tals kläder som kommer tillbaka vem fan vill ha sånt på sig undrar jag? Prinsen fick 3st bodys innan han tröttna på att åka vagn så då bestämde vi oss för att rulla hem.

Där hemma hade min älskade kärlek gjort ett hästjobb med att flytta in oss i vårt sovrum och ställa in prinsens saker i hans rum. Akvariet hade spruckit och tömt ut vattnet på golvet - fiskarna dog och ja Andreas hade städat upp allt tills vi kom hem. Efter en stund hemma gjorde älsklingen i ordning sig för att åka över till kd och Adde, han ringde efter en kort stund och ja han hade blivit påkört på statiol, en bil som kilat fast sin släpkärra i vår bil när han skulle tanka. Lyckligtvis gällde inte 3e gången gillt då de inte hände någon mer olycka efter de, skönt.

Prinsen somna rätt tidigt efter två sena nätter och mamma/mormor som va förkyld somna i soffan innan kl 22, och ja som är van att vara vaken till ca 05 på lördagsnätter/söndagsmornar visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag tog mig en dogwalk å gick sen och la mig. Sov halvdant ända tills jag hörde att min man va hemma (kl.04) och efter de är de nattsvart, kommer inte ens ihåg att han la sig i sängen och höll om mig. Ja jag va trött.

Igår va de fredag och fullt upp! Men ändå så stressa jag inte en enda gång.

Jag och prinsen började med en lugn morgon, när han somna sin vanliga lunch sömn slog jag till och började måla. Sen när prinsen vakna åkte vi och hämtade Alex och Lucas för att åka till kd. Började med att köpa lite mer färg och även tapet till fondväggen, efter de åkte vi till mitt i city och gav barnen mat och letade upp jeans till Alex, hann även in på Kappahl och HM innan parkeringstiden gick ut. På hemvägen bröt prinsen ihop och skrek å skrek, tillslut så somnade han men snyfta länge i sömnen, lillla älsklingen. Väl i stan hämtade vi upp papporna för att äta skräpmat på Johanssons, sen va de bara att styra bilen hemmåt för att måla lite till. Medans färgen torka passade jag på att åka till stallet å ta mig en tur på hästen, sen hem och måla de sista och sätta upp fondväggen, första gången jag tapetserade och valde såklart en tapet med mönsterpassning och resultatet är att jag är bäst, trodde de skulle va lite krongligt men de va plätt-lätt! Jag är NÖJD! Och rätt stolt över mig själv att jag hann med allt utan att känna minsta stress. Vid tolv kröp jag och min älskade man ner i sängen och jag somnade i armarna på min kärlek!

Idag kommer mamma på besök och ska sova över tills imorgon, en kd tur är planerad annars ka vi nog bara va.

Har tänk fram och tillbaka rätt länge nu och vet inte rikigt vad jag kommer fram till annat än att de är väldigt tråkigt.

Visst förändras alla, men de brukar vara till de bättre många ggr nu är de tyvärr tvärtom. Du fick en ny vän och har förändrats därefter, vi som haft så kul ihop gjort så mycket, visst jag har också förändrats jag har blivit mamma, jag kan inte ligga i en soffa och kolla på film i 2h, jag kan inte umgås ofta och länge. Men när vi väl har umgåtts har de inte kännts så bra, de är nått ivägen och jag kan inte sätta fingret på vad. Din nya vän gillar inte mig så när hon är med är de väldigt konstig stämning. Jag undviker dig inte jag vill bara inte att de blir ännu sämre.

Sen är jag väldigt glad över en annan vän(ner) vid namn Alex (och Tim) som jag/vi umgåtts mer med sen vi fick våra knoddisar. Men de är inte så konstigt, båda har barn båda fattar, men behöver inte ens förklara för den andre vet redan de är bara så bra. Och de är roligt nu när pojkarna börjar få lite mer kontakt med varandra, och bättre kommer de bara bli ju större dem blir. Till sommaren har vi nog fullt upp med å jaga småskitar. De är skönt att vi går så bra ihop som par också, visst gaddar dem ihop sig mot mig ibland men de är väl förståligt vissa gånger, haha! :)

Jag är en ensamvarg samtigigt som jag gillar att träffa folk. De värsta jag vet är skitsnack därav att jag självmant gled ifrån de så kallade tjejgänget, jag orkade bara inte. Om man nu tycker nått så säger man de till personen i fråga och pratar inte massa skit bakom ryggen på denne! Sen jag flyttade till värmland har jag varit lite utav en pojkflicka (fast flickflicka med mina hästar) när jag höll ihop med Alex så va de jag å sen bara killar och de är skönt, för där är de inget skitsnack (jo de förekommer ibland men de är väldigt sällan och de är sånt som personen kan säga till den andre också). Allt bara är så bra när man umgås med killar för dem lever i nuet och orkar inte bry sig om småtjafs som vem som åt en godis av den andre, typ. Och de är skönt att när jag träffar nån av de där gamla gubbarna så kan vi prata som om vi träffades igår även fast de va över 1år sen. Och de är vad jag anser vara en äkta vän, vare sig de går 1dag eller 1år, 1månad eller 3år så är de en äkta vän om de är som vi skulle ha pratat varje dag, de bara flyter på - inget agg eller varför har du inte hört av dig har du glömt mig utan de är precis precis som vanligt. Nu säger jag inte att de bara är killar som är så för de finns en del tjejer som är så också, så missuppfatta mig inte nu.

Och nej jag är inte världens bästa på att höra av mig, men jag kan inte sitta vid telefon jämt och fundera vad den och den gör. Jag har min familj att ta hand om och jag har koll på de jag vill via facebook, bloggar, chattar och så träffar jag en del när jag jobbar. För mig är de viktigaste att veta att mina vänner mår bra och vad jag ser och hör gör dem flesta de, är de någon som varit nere har denne hört av sig och vi har pratat.

Skönt å få skriva av sig lite.